Inte ett inlägg sedan i oktober. Den enda ursäkt jag har är att den här terminen har varit sinnessjuk. Det har varit stress, press och en släng prestationsångest utöver det vanliga. Vi började terminen med korsett, jobbade stenhårt och gick efter några veckor in i en tre veckor-period av materiallära och företagsekonomi. Det var det något som hände, att inte få jobba praktiskt på tre veckor gjorde min klass en aning...galen skulle man kunna säga. Det blev väldigt förvirrat och konstigt där ett tag. Efter att släpat oss igenom tre veckor av enträgen teori fick vi en vecka eller två av sömnad innan vi drog ut på praktik.

 

Jag hade från början ett jäkla helvte med den där praktiken. Började leta och ringa runt direkt när vi började skolan i September, men utan någon tur. Efter att ha fått 17 nej, orkade jag inte mer och bröt ihop inför min lärare. Även fast flera av företagen sagt "vi vill gärna ta emot dig, men vi vet inte vad vi ska sysselsätta dig med under dina 10 veckor", vilket ändå är en rätt positiv respons, så tog det hårt att inte hitta någon praktikplats... och datumet kom bara närmare och närmare. Efter ett långt samtal med min lärare Karolina, som innehöll en hel del tårar från min sida, sa hon "jag hjälper dig, vi löser det här!". Och efter mycket om och men lyckades hon fixa en praktikplats åt mig, på Cityskräddarna i Göteborg. Jag var så sjukt jäkla glad, en enorm tyngd lyfte från mina axlar.

 

I början av november gick vi ut på praktik och efter en förvirrad start så kom jag till Cityskräddarnas citybutik, där jag fick skräddaren Kajsa som handledare. Nu har jag varit på skrädderiet i 7 veckor och jag trivs hur bra som helst! Visst är pendlandet ram och tillbaka till Gbg jobbigt men jag kunde inte ha fått en praktikplats med finare och snällare människor än på Cityskräddarna. Kajsa är världens snällaste och lika så är de andra skräddarna I lördags var jag medbjuden på bowling och julmiddag på libanesisk restaurang, och det var det roligaste jag gjort på länge. Jag känner mig verkligen välkomnad och uppskattad av dessa människor. En superbra praktikplats med arndra ord, och min lärare Karolina hade rätt - allt löser sig!

 

I skrivandets stund ligger jag hemma och mår bajs. Illamåendet kom vid lunch igår och Kajsa sa med ett vettskrämt ansiksuttryck åt mig att gå hem och stanna hemma tills jag mår bra igen. Det vore ju toppen med vinterkräksjuka såhär två dagar innan jag ska åka hem till Sthlm för jul. Nu verkar det ju inte vara så illa, men mår ändå väldigt dåligt. Känns lite jobbigt då jag höll på med ett stort jobb på praktiken och nu inte har möjlighet att göra klart det då jag som sagt åker hem på fredag och inte börjar igen förs den 2e. Men vad kan man göra, inte mycket.

 

Ja, det här vart en snabb genomgång av hösten. Jag ska försöka att bli lite bättre med bloggen under nästa år.

 

God Jul!

Det går lite trögt med uppdateringarna såhär nu under sommaren. Dels för att jag inte gjort någonting som har med skolan att göra, men också för att jag faktiskt inte gjort mycket alls den här sommaren mer än tagit det lugnt. Om ca två veckor drar Yh Skräddare år 2 igång, det ska bli så himla roligt! Både att få träffa klassen igen men även att få sätta igång med nya plagg, sådana som jag aldrig gjort tidigare. Först ut har vi korsett som vi syr till varandra, jag gjorde ju en korsett på Karl Gerhards men den var mer konfektion, den vi ska göra i skolan kommer att vara en riktigt skräddarsydd sak. Ska bli så spännande!

"- Hej, vad gör du?"
"- Jag är påväg upp från omklädningsrummen, jag har precis slutat. Vad gör du? Är du hemma?"
"- Ja, det har kommit ett brev från Uddevalla."
"- Va? Har det? Okej, men öppna det inte."
Sen cyklade jag hem det snabbaste jag kunde, och med hjärtat i halsgropen. Jag slog mitt personliga rekord med åtta minuter.

Idag, den 17 juni, är det exakt ett år sedan som jag fick antagningsbeskedet från Yh Skräddare Uddevalla. Jag hade blivit antagen. Jag kommer ihåg att jag stod och tittade på kuveret jättelänge innan min mamma tillslut sa åt mig att jag skulle sluta fjanta mig och bara öppna det. Så då gjorde jag det, och tre sekunder senare hoppade jag skrikandes runt i köket medens min mamma och min lillebror satt vid köksbordet och tittade på mig. Jag kommer ihåg att min mamma hade tårar i ögonen. Den känslan som jag hade då var ren och skär glädje. Lättnad. Och så ännu mera glädje. Fy faan vad glad jag var då. Och dagen innan min födelsedag dessutom. Jag hade gått runt och nojjat i över en månad, att jag skulle få reda på att jag inte kommit in innan min födelsedag. Det hade förstört allt. Men oj sicken tur jag hade!

Jag blir sådär gråtfärdigt glad av att bara tänka på den eftermiddagen. Det är nog ett utav de bästa ögonblicken i mitt liv. Jag fick ett verkligt bevis på att jag faktiskt var duktigt nog, att jag hade vad som krävdes. Det är helt sinnessjukt vilken tur jag har haft. Att jag fick lov att börja på en sån fantastisk utbildning, och dessutom få världens bästa klass. Jag har träffat några av de finaste vänner man kan finna och fått en lägenhet som jag kommer att sakna så jäkla innerligt mycket när jag tar examen och måste flytta därifrån. Men jag tänker inte tänka på allt det där nu, utan jag tänker leva i nuet. Ta dagen som den kommer. Och ha en massa härligt sommarlov!