So far, so good...
- I början av februari laddade jag ner, fyllde i och skickade in ansökningsblanketten. I samma veva ställde jag mig i Uddevalla hems bostadskö och hoppades nervöst på att bli antagen.
- I april kom äntligen det brev som jag hade gått och väntat på i månader - sömnadsuppgiften (som är en utav de två antagningsproven) och datum för antagningsseminarium i Uddevalla, där man gör det andra provet. Jag valde det sista av tre datum och bokade genast tågbiljetter.
- Den följande månaden råpluggade jag på mönsterkonstruktion och önskade att maj kunde komma lite fortare.
- Sen vart det plötsligt maj och jag hoppade på tåget ner till Uddevalla, där jag skulle bo hos Pay-Shin. Pay-Shin och jag lärde känna varandra för två år sedan, när vi båda gick på Modeskolan i Stockholm. Nu ska hon börja sitt andra år som herrskräddare på YH Skräddare i Uddevalla.
Framme i Uddevalla gick vi långprommis genom stan, lagade vi tacos, tittade på tv och pluggade lite mer, morgonen efter var det dags för antagningsseminarium. - Antagningsseminariumet gick bra, och nu så var det bara att vänta. Under tiden åkte jag på antagningar för andra utbildningar, men hoppades hela tiden på att Uddevalla skulle höra av sig med ett positivt svar. På ett utav dessa andra seminarium träffade jag en tjej, som även hon hade varit på seminariumet i Uddevalla, och hon berättade för mig att hon hade hört att det här året hade varit 78 ansöknade till Uddevalla. Nervöst!
- Så kom äntligen juni och även om jag försökte att inte tänka på det allt för mycket, så var jag ändå galet nervös. Den 17:e juni (jag kommer ihåg datumet därför att jag fyller år den 18 juni), när jag precis hade gått från jobbet ringer min mamma mig och säger att det har kommit ett brev från YH Skräddare Uddevalla. Cyklade hem i ilfart, med hjärtat i halsgropen - Tänk om jag inte hade kommit in!
När jag kom hem stod jag först bara och höll i kuvertet. Det kändes både bra och jobbigt på samma gång. Tillslut var jag ju ändå tvungen att öppna och...jag hade blivit antagen!
Den första spontana reaktionen blev glädjeskutt runt i köket, sedan ringde jag till Pay-shin och praktiskt taget skrek i telefonen. Jag tror att hon blev väldigt glad men kanske en aning chockad, hehe. - Nu började jakten på boende. Det studenthus som Pay-Shin hade bott i skulle göras om till vårdboende, så det enda som gällde var att hitta en egen lägenhet. Eftersom att jag hade ställt mig i Uddevalla hems bostadskö redan i februari, så trodde mitt naiva lilla jag att det skulle bli relativt lätt att få någonting...men icke då! Tillslut, efter vad som kändes som en evighet utav e-mail, telefonsamtal (några väldigt suspekta) och ovisshet fick jag äntligen en lägenhet.
En perfekt liten 2:a på 30 kvadratmeter mitt i stan, och i måndags var jag nere med min familj och hämtade nycklarna!
Kommentarer
Trackback
