Bilden är tagen från mitt fönster. Det är julmarknaden på torget i Uddevalla, som jag och Frida var på i början av december.

Det har varit dåligt med uppdateringen här på bloggen den senaste veckan. Sanningen är att jag, sedan jag fick jullov, helt har "glömt bort" allt som har med skolan och Uddevalla att göra. Jag kan inte nog beskriva hur skönt det är med att avbrott från allt, även om jag har tonvis med skolarbete att göra under lovet. 

Nej men skämt å sido, de senaste veckorna nu innan jul har varit kaos, både i mitt huvud och i skolan. Det har figurerat en spänning i ateljén, som till och från nästan känts jobbig. Alla har varit så fokucerade på lov och ledighet. Att bara få släppa allt och åka därifrån. Bara slippa allt.

Jullov fick vi den 21:a och sedan dess har det varit fullt upp med annat än skolarbete...för en gångs skull. Eller ja, först spenderade jag ju en hel dag till absolut ingenting alls i Uddevalla, eftersom att jag hade bokat tågbiljett till fel dag (den 23:e istället för den 22:a). Men det gick ju bra det också, satt i skolan med Frida, Catrin och Teresa, och fördrev bort dagen. Sedan gick jag hem och packade, och klev upp klockan 4 morgonen efter för att ta tåget som gick 05.40 från centralstationen. Avskedet jag fick från den fina staden jag bor i var väl kanske inte det juligaste...det började ösregna i samma sekund som jag klev utanför porten. Dessutom hade jag alldeles för mycket bagage med mig, vilket gjorde att promenaden till stationen tog längre tid än förväntat och gjorde att jag fick springa sista biten för att inte missa tåget. Jag ramlade in i tågvagnen, dyngsur, asförbannad och jättetrött (klockan var ju trots allt bara halv sex på morgonen). Som tur var hade jag bokat ett direkttåg till Stockholm, så jag kunde sova hela vägen hem till huvudstaden.

När jag kom fram stod min mamma på perrongen, med tårar i ögonen. Vi har ju setts massor av gånger sedan jag flyttade till Uddevalla. Jag har varit hemma och hon har varit hos mig, men ändå så stod vi där båda två med tårarna rinnandes. Hon är så himla fin, min mamma. 

Sedan rullade galenskaperna på, jag övertalade mamma och bror att vi visst skulle rulla köttbullar och koka knäck. Lite julstämning kan man väl ändå få dagen innan julafton, när den trots otaliga försök inte infunnit sig tidigare. Så det gjorde vi, och till och med katten höll till i köket, kanske hoppades han på en liten smakbit. 

Julafton kom och gick igen, lika fort som varje år. I mellandagarna arbetade jag på portolion och gick på mellandagsrea med mamma. Återigen märktes det att jag vant mig alldeles för väl vid att bo i en liten stad som Uddevalla; att det kan befinna sig så mycket folk på en och samma plats, vid ett och samma tillfället är helt sinnessjukt! Den värsta hysterin hemma är ju den på pingstloppisen på lördagar, men det är fis i rymden jämför med drottninggatan i mellandagarna. Fick mig i alla fall köpt en digitalkamera, några cd-skivor (blir nog några fler innan jag åker hem, I ♥ Bengans) och lite kläder.

På juldagen tog jag tunnelbanan (för första gången på evigheter) in till Hornstull och gick de två gatorna ner till Julia och David. Slog mig ner i samma, gamla soffa som så många gånger förr och hade världens bästa kväll. Efter ett tag dök Maria och Martin upp, och Marias vän Emelie, och allt kändes precis som förr i tiden. Som sommaren efter gymnasiet och som året på Modeskolan. Vid ett-tiden lämnade jag och dom andra Julia och en väldigt trött David, och gick vidare till en jättekonstig dubstep-klubb, där folk bara var jättekonstiga och inträdet alldeless för högt.  

I övrigt så har jag bara hängt i mina föräldrars soffa och tagit det lugnt, sett mer film än vad jag nog lyckats se på hela året. Det är en lyx som skräddar-studenter inte har tid att hunna sig. Igår hängde jag precis hela dagen med världens bästa Hedvig. Vi har inte setts sedan bilresan upp till Stockholm, och hade alldelles för mycket att prata om. Det var så himla roligt och nu längtar jag så sjukt mycket tills LIA:n börjar, så att vi kan hänga lite oftare.