Jag saknar Stockholm. Blir så arg på mig själv för att jag gör det, men jag kan bara inte rå för det. Jag saknar allt som finns i Stockholm; mamma-pappa-bror, min gosekorv (katten), huset på gatan i förorten, buss 541 till ner barkarby, IKEA och mina jobbarkompisar, att åka in till stan, tunnelbanan, söder, medis, hötorget, tantolunden. Jag saknar mina vänner så att jag nästan spricker. Jag saknar att gå ut i Stockholm. Ja, det är till och med så att jag nästan saknar nattbussen hem från stan lite grann. Och den jädrans bussen H-A-T-A-D-E jag när jag bodde hemma.

Tycker inte att jag borde ha hemlängtan redan, men det är svårt att inte längta hem när man inte har så mkt annat att göra. Imorgon kommer, som tur är, familjen hit.