LIA dag 8
Började LIA:ns 8:e dag med att ta upp allt de arbete som jag hade gjort igår. Inger hade, under natten, kommit på att vi trots allt skulle belägga (strycka på mellanlägg) hela framstycket, annars hade det blivit för sladdrigt eftersom att paljettyget är så pass tunt, och då hade inte kavajen hållt formen.
Så jag tog upp insnitten och axelsömmarna...
...och strök på belägg på hela framstyckena, infodringarna samt på kragdelarna.
Såhär såg framstyckena ut efter att de belagts.
Underkragen innan beläggning.
Under- och överkragen efter beläggning.
Efter att allt var belagt sydde jag om alla sömmarna igen, och så sydde jag på underkragen.
Fram
Bak
Slänger upp en bild på gosigaste Peggy också, en utav Ingers två hundar som håller oss sällskap i ateljén om dagarna :)
Jo juste, jag sydde mig rakt genom fingret idag också! På den där stenåldersmaskinen som jag jobbar på. Det gick av bara farten, märkte inget förs jag skulle klippa av tråden och den satt fast genom mitt pekfinger...lyckat värre! Dessutom var jag själv i ateljén eftersom att Inger var ute med hundarna, så jag fick sitta där med handen i vädret tills hon kom tillbaka och kunde fixa fram ett plåster till mig. Haha, det är typiskt mig att lyckas med något sånt...Klumpig!
Så jag tog upp insnitten och axelsömmarna...
...och strök på belägg på hela framstyckena, infodringarna samt på kragdelarna.
Såhär såg framstyckena ut efter att de belagts.
Underkragen innan beläggning.
Under- och överkragen efter beläggning.
Efter att allt var belagt sydde jag om alla sömmarna igen, och så sydde jag på underkragen.
Fram
Bak
Slänger upp en bild på gosigaste Peggy också, en utav Ingers två hundar som håller oss sällskap i ateljén om dagarna :)
Jo juste, jag sydde mig rakt genom fingret idag också! På den där stenåldersmaskinen som jag jobbar på. Det gick av bara farten, märkte inget förs jag skulle klippa av tråden och den satt fast genom mitt pekfinger...lyckat värre! Dessutom var jag själv i ateljén eftersom att Inger var ute med hundarna, så jag fick sitta där med handen i vädret tills hon kom tillbaka och kunde fixa fram ett plåster till mig. Haha, det är typiskt mig att lyckas med något sånt...Klumpig!
Kommentarer
Trackback